Två veckor kvar, NEEEEJ

Det var ett tag sen jag skrev men har haft fullt upp kan man säga.

I söndags var vi in till huvudstaden och såg på mamma mia, den var jättebra, även fast sångerna var på spanska så älskade jag den :)


I tisdags firade radion sin födelsedag, 24 år fyllde den, för en svensk kanske man kan säga att det var firande för en 25 år födelsedag eller rent utav firar 30 år. Jaja argentinarna gillar att fira saker. Vi gick dit med barnen både på förmidagen och på eftermiddagen och dem fick sjunga i radion. Sen när vi slutade klockan fem gick vi tillradion och var med på festen och där stannade vi till typ halv tio, vi lyssnade på musik och dansade lite cumbia. Det var kul :)

Idag var Lovisa hemma med magproblem så jag åkte till förskolan själv vilket inte är nått konstigt med det. Förmiddagen var ganska lugn och eftermiddagen helt galen. Treåringarna är helt galna, dem rymmer, ska springa på toa gör inte som man säger åt dem, slår varandra, drar varandra i håret, Ja helt galet och dem är så många 36 i klassen vilket betyder att det är typ 30 av dem där varje dag. Sen följde Margarita (rektorn) mig till radion på eftermiddagen, men vi hann bara gå ut och gå en liten bit förren hon sa nej vi vänder tillbaka jag såg något fult, så vi gick tillbaka till förskolan och låtsades att vi hade glömt något och sen när vi kom tillbaka hade dem som varit där innan sprungit iväg. Margarita sa att hon hade sett att dem hade en revolver,  men när vi såg dem så sprang dem iväg. Ja det låter ju för hemskt men så är verkligenheten i Villa Hidalgo, de senaste veckorna har jag fått mer insikt i hur det är för folket där och vad som faktiskt händer där. När vi åkte från radion i tisdags åkte vi hem med Elisa som har bott där och hon berättade om alla gånger som dem blivit rånade när dem bodde där.

I onsdags hade vi vår andra tango lektion, och ja jag gillar tango jag lär mig snabbt och kan nu grundstegen, jag gillar det.

Imorgon blir det nog förmodligen huvudstan, för imorgon är det minnesdag för alla människor som försvann under militärjuntan så jag vill åka dit :)

Annars så tänker jag varje dag på att jag snart ska åka hem, och det känns väldigt jobbigt, inte för att det inte ska bli kul att träffa alla i Sverige igen, men eftersom jag inte har någon hemlängtan känns det väldigt jobbigt att behöva åka från något som man trivs med. Be gärna en bön för att jag inte ska tänka på det så mycket och få mer positiva tankar om vad jag kommer hem till och att jag ska få njuta av den sista tiden här.

KRAM